Museibyggnaderna

Byggnaderna på museiområdet bildar tillsammans med hamnens strandbodar, båthus och magasin en enhetlig kulturmiljö, där fiskestranden och museiområdet bindes samman av sköthagen.

Fransgården

Kilens bondgård, Fransgården från1801. Byggnaden som funnits i Skaftung by är uppförd som en parstuga med farstu, farstukammare, stokammare och framstuga. I husets ändkamrar kan man bekanta sig med den rika textiltraditionen i Sydösterbotten. I södra ändan är ändkamrarna inreddda som Lappfjärdsrummet respektive Tjöckrummet. Denna byggnad är den första som flyttades till Kilen 1967.

 

Henriksdalshuset

På gårdstunet finns Henriksdalshuset från 1807, som i sin helhet flyttats från byn Henriksdal. Samtliga föremål är insamlade i Henriksdal på initiativ av Henriksdals marthaförening. I museet finns bl.a. det lånebibliotek som fungerade i byn fr.o.m. slutet av 1800-talet.

Starckes hus

Starckes hus eller Lappfjärdshuset som det också kallats har flyttats från Starckes hemman i Lappfjärd till Kilen år 1970. huset har tidigare fungerat som ekonomibyggnad. Starckes kabinett har tidigare varit svinstia och restaurangsalen vagnslider. Idag strömmar dofterna av Kilens goda mat ut från Starckes hus - Västkustens pärla.

1700-tals huset

1700-tals huset representerar den äldsta byggnadsstilen på området. Byggnaden har ursprungligen varit ett rökpörte och funnits i kyrkbyn. Idag representerar 1700-tals huset inte ett rökpörte utan det visar hur huset användes när det flyttades till Kilen. Husets inredning är enkel. I rummet till vänster beskrivs vardagliga kvinnosysslor medan det i rummet till höger finns exempel på vad männen använde tiden till inomhus

 

Jannegården

Fiskarkulturen representeras av Jannegården i den gamla sköthagen. Stugan har flyttats till museiområdet från den ursprungliga platsen strax norr om Kilen. Jannestugan har tidigare varit många fiskarfamiljers anspråkslösa hem. I Jannestugan finns bragder och redskap som förr användes av fiskarna. Utanför Jannegården finns en ladugård som flyttats till Kilen av aktiva 4H-medlemmar.
 

Anna-Lena skolan

Anna-Lena Ådjers var en ivrig pedagog i sekelskiftet kring 1900-talet. I sitt hem i Lappfjärd höll hon privat skola för intresserade barn och ungdomar. I denna lilla gråa stuga höll Anna-Lena skola ända fram till år 1918. Anna-Lena skolan har i sitt ursprungliga skick flyttats till Kilen från Lappfjärd.

Ellidastugan

Författarstugan, också kallad Ellidastugan har flyttats till Kilen från Skaftung. Stugan har tidigare disponerats av Finlands svenska författarförening

Centralin och Kasaböle svenska skola

På Kilen finns ett telefonmuseum som visar telefonens och telefonväsendets utveckling genom tiderna. Huset har varit bycentral i Lappfjärd. I samma hus presenteras gamla Kasaböle svenska skolas inventarier, som byggts till ett klassrum enligt gammal modell. Kasaböle svenska skola grundades år 1898. När skolans verksamhet upphörde år 1967 donerades skolbyggnaden samt alla inventarier till Svenska folkskolans vänner, som i sin tur donerade inventarierna senare till Kilens hembygdsgård.

Kustkapallet

Kapellet symboliserar de skärgårdskapell som fanns längs kusten under 1600- och 1700-talen. Byggnaden är ursprungligen ett spannmålsmagasin från Starckes hemman i Lappfjärd. Kustkapellet är enkelt och stämningsfullt inrett och används för vigslar, dop och andaktstunder.

Salteriet

Nere vid Kilhamnen finns fisksalteriet från början av 1900-talet. Byggnaden som finns på sin ursprungliga plats har tidigare fungerat som salteri, rökeri, lager och handelsplats för den fisk som fångades i havet utanför. Idag används fisksalteriet som strandpaviljong och innefestplats. Salteriet totalrenoverades 2017 och fick bland annat bekvämligheter och ett välfungerande utdelningskök.

 

Skeppsbyggnadsmuséet

Vid hamnen finns ett litet skeppsbyggnadsmuséum i före detta Arthur Hermans villa. Byggnaden inrymmer en skeppsbyggnadsutställning som ger en inblick i skeppsbyggandet och skeppsbyggarnas liv i Sideby under 1800-talet. Här presenteras också en del av de skepp som byggts i Sideby under skeppsbyggnadsepoken.

Smedjan, Rian och Rökbastun

Till en riktig bondgård hörde alltid rian, smedjan och rökbastun. Dessa byggnader placerades vanligen utanför gårdstunet. Så är placeringen även på Kilen. Rian är från 1735 och kommer från Sideby. Smedjan och rökbastun har flyttats till Kilen från Tjöck. Rökbastu brann i början av 2000-talet och skadades så pass svårt att den inte kan användas längre, men finns bevarad som ett minnesmärke.

Väderkvarnen

Väderkvarnen som är från år 1759 har flyttats från Tjöck.

Loftet

Loftet har två bodar nere och två loft med svalgång uppe. Bodarna nere har tjänat som förvaringsrum för matvaror och husgeråd, medan loften varit klädbodar och sommartid boningsrum (dräng och pigloft).

Bodarna

Spannmålsbodar fanns i forna tider i varje gårdsgrupp. I bodarna förvarades förutom spannmål även bröd.

Bastuområdet

Kilen har en naturlig anknytning till bastukulturen. Kilens grundare medicineprofessor Harald Teir, var en av de första bastuforskarna i Finland och Finlands Bastusällskapets ordförande 1971-1984.

På Kilen finns det möjlighet att njuta av den hälsobringande bastun vid havet i dess ursprungligaste form i vedeldad bastu eller rökbastu.

Finska bastukulturen har 2020 medtagits på Unesco:s lista över immateriella kulturarv. Kilen vill arbeta för att att den finländska bastutraditionen lever vidare för att synliggöra dess betydelse som en del av våra seder och bruk samt vårt välbefinnande.

I Finland finns det över 3 miljoner bastun. Bastubad handlar inte bara om att rensa människans kropp, utan också att ge inre lugn och mental balans.